Övriga teoretiska utgångspunkter

Utöver den teori och forskning som presenterats under flikarna NUR och HUT så grundar vi också vår rehabilitering på följande teoretiska perspektiv

 

Gott / värdigt bemötande

Ett gott bemötande handlar om att bevara och / eller underbygga människors värdighet
genom att visa dem omsorg och respekt (Croona, 2003). De två bärande begreppen omsorg och respekt kan sammanföras med begreppet solidaritet vilket kan ses som ett
sammanfattande begrepp av Grön Hälsa & Rehabs värdegrund. Mer om detta finns att läsa
under fliken Värdegrund.

 

Hälsoinriktat salutogent perspektiv

Ett hälsoinriktat arbete innebär att man genom teoretiska och praktiska metoder försöker
förbättra människors hälsa genom att utveckla deras egna kunskaper, värderingar och
handlingsmönster. Samt att man utvärderar och utvecklar metoder, miljöer och kompetens. Begreppet salutogenes myntades av Antonovsky (2005) som en motpol till det traditionella patogena perspektivet – där man fokuserar på det sjuka.

Det salutogena perspektivet fokuserar på tre aspekter:

  • problemlösning
  • finna motståndsresurser
  • identifiera en känsla av sammanhang

 

En målsättning för hälsoinriktat arbete är att fokusera på och stärka positiva aspekter sk.
friskfaktorer i människors liv och på så sätt medverka till att de gör kloka val och får kontroll över sin hälsa. Att väcka medvetenhet och medverka till att stärka människors självkänsla och därmed också kontroll och egenmakt innebär att de själva kan göra kloka val och genomföra livsstilsförändringar.

 

KASAM - Känsla av sammanhang

Med ett hälsoinriktat perspektiv är den teoretiska modellen om ”känsla av sammanhang”
KASAM (Antonovsky, 2005) en god grund för rehabilitering. Antonovskys modell utgår ifrån hans teori om att ha en känsla av sammanhang i livet utgör en generell motståndsresurs som ger kraft att bekämpa en mängd olika stressfaktorer. Studier visar också att människor med en KASAM känner en större livstillfredsställelse än de som har en lägre KASAM. Det finns också resultat som visar att människor människors
livstillfredsställelse ökar av en förbättrad KASAM.

De tre meningsbärande enheterna i modellen är:

  • begriplighet, som innebär att man försöker ordna och förstå oförutsedda händelser.
  • hanterbarhet, som innebär att anse sig ha kapacitet att möta utmaningar i livet.
  • meningsfullhet, innebär att se områden i livet som viktiga och engagerande och värda
        att investera i.

 

Med utgångspunkt i att människors KASAM kan förstärkas genom att de får hjälp med att se sina liv med problem och glädjeämnen om begripliga, hanterbara och meningsfulla så utgör såväl aktiviteter som samtal i rehabiliteringen bidrag till begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Aktiviteterna är enkla och återkommande, i alla högsta grad genomförbara samt meningsfulla då de följer naturens, odlingarnas och djurens cykler.

Samtalen och relationerna är också enkla, kamratliga och kontinuerliga. Samtalen har inget syfte att vara terapeutiska och utmanande utan snarare vänskapliga, förstående och stödjande samt stimulerande och motiverande till att se meningsfullhet i framtiden och livet.

 

 

Goda samtal

I det goda samtal som Crafoord (1994) framhåller är bemötandet det viktigaste. Professionella samtal som har ambitionen att hjälpa människor till större välmående måste omges av - och bidra till trygghet. Det är också viktigt att benämna saker, att våga säga/fråga om saker även om det känns svårt. Det professionella samtalet innefattar ofta att man som professionell ställer frågor. Frågorna ska vara öppna, inbjudande och visa uppriktigt intresse för berättelsen. Och när svaren/ berättelserna kommer är det viktigt att lyssna. Allt i ett samtal är emellertid inte frågor, svar, berättelser, följdfrågor och andra språkliga attribut. Tystnad, är också en väsentlig del av samtalet. Crafoord menar att det goda samtalet är ett utrymme för magiska förvandlingar!

 

 

Motivation

En utgångspunkt är att motivation inte är en egenskap personer har, utan en följd av de
erfarenheter man gjort och det bemötande man fått (Jenner, 2004). Som professionell är det därför viktigt att ha förståelse för vad dålig självkänsla och rader av misslyckanden innebär. Det gäller också att förstå vad som fordras av själva mötet för att motivation ska skapas och vidmakthållas.

Motivationsarbete, enligt Jenner (2004), handlar till stor del om att förstå deltagarnas
attributioner – hur de själva förklarar orsakerna till framgångar och misslyckanden. Med en dålig självkänsla ser man gärna orsaken till sina misslyckanden hos sig själv och framgångar handlar om tur eller att uppgifterna har varit lätta och vice versa vid god självkänsla. Utifrån de tolkningar man gör höjer och sänker man därefter sin anspråksnivå. Det är alltså viktigt att arbeta med framgångsförväntningar och tolkningar av lyckanden eller misslyckanden och tillsammans arbeta fram realistiska mål.

Det är också meningsfullt att skilja på yttre och inre motivation. Den yttre är den som handlar om att motivera med belöningar medan den inre handlar om att deltagarna ska nå
självtillfredsställelse. Den inre motivationen stärks av meningsfulla aktiviteter enligt Gerrevall & Jenner (2001) som anser att det är viktigt att stimulera intressen och upptäckarglädje. Jenner (2004) konstaterar att ett gott bemötande är basen för allt motivationsarbete, vilket också är A och O i vår verksamhet.

  

Kreativt skapande

Till naturaktiviteter hör också kreativt skapande med naturens, trädgårdens och djurens
material. Bergström (1995) menar att när barn och ungdomar är kreativa så innebär det att de har idéer. Det i sin tur innebär att de har triumfkort för att klara sig inför kommande och okända förändringar. Genom att på ett medvetet sätt arbeta kreativt, i fysisk kontakt med naturliga material kan man förutom att utveckla idérikedomen också lära sig något om sig själv och om förhållandet till omvärlden.

Det kreativa skapandet fungerar som en slags reningsprocess där man får utlopp för sina
känslor och samtidigt tränar upp sin förmåga att lösa problem och fatta beslut (Barnes, 1994). Samtidigt bidrar kreativt skapande i grupp till en ökad känsla av sammanhang genom att man gör något meningsfullt och befinner sig i ett socialt sammanhang (Revstedt, 2003). Alm mfl (1999) framhåller att kreativt arbete /hantverk i rehabilitering hjälper till med att ge en tydligare bild av den utveckling som sker hos deltagarna. Att skapa, få bekräftelse och själv vara nöjd med sin skapelse ger glädje och ökad självkänsla och självförtroende.

 

Reflekterande praktik

Till vår teoretiska grund hör också ett medvetet, strategiskt och ständigt utvecklingsarbete. En grund för en sådan utveckling är att utvärdera verksamheten på beprövade och godkända sätt, samt naturligtvis använda utvärderingsresultaten för självkritik och förbättring. Mer om detta presenteras under fliken Dokumentation och utvärdering. 

Schön (1987) påpekade redan tidigt vikten av att hålla en kritisk och reflekterande dialog
levande i arbetsgruppen. Han menade att det är viktigt att reflektera och diskutera det
praktiska arbetet i ljuset av teori för att undvika att hamna i det som han kallar
”förtrogenhetsfällan” – vilket innebär att ”göra som man alltid har gjort” utan att reflektera och vara inställd på förändring. Genom att hålla en reflekterad praktik levande följer också, inte minst viktigt, en motivation i arbetsgruppen som avspeglas i rehabiliteringsarbetet.

Kompetensen i teamet kvalitetssäkras genom ett anställningskrav på relevant grundutbildning på högskolenivå samt specifika vidareutbildningar.

 

 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.